Känslan då man nästan håller på elda upp en av sina arbetskamrater...


Jodå, jag kan minsann.

Häromdagen säger hon till mig under en rökpaus på jobbet:
-Åh, mitt örhänge har fastnat nånstans, Katti. Kan du hjälpa mig ?
Jag dyker in i hennes svarta (nu fd tjocka hår) och försöker pilla loss det.
-Nja, det har fastnat i en tråd här i jackan din. Får fan inte loss det.

Sen kommer jag på den BRILJANTA ide´n, att istället för att pilla loss den-ska jag riva AV tråden. Det gick inte, tråden var typ av Björntråd eller nåt. Stark som attan. Så där kommer jag på en ÄNNU smartare ide:

*jag tar tändaren och ´BRÄNNER av tråden lite snabbt bara....*

Här ser ni en återskapad bild exakt som vi stod:


Sagt och gjort. Tändaren i högsta hugg, och *Flooffffff*... 1 dm höga lågor sprakar upp som ett fyrverkeri i Mias hår !! Hennes blick är inte att leka med alltså... den har jag på hornhinnan, och skrattar GOTT så här i efterhand när vi märkte att det gick bra för stackaren.

Så fort vi kunde kvävde vi elden i kalufsen med händerna, och det var REJÄLT med hår som brann upp. Stackars lilla gumman min... vad hemskt det VAR!

Hur JÄVLA dum får man bli va ??!






.